Hur det började

Det var så det började, som jag minns det

En solig tisdagsförmiddag  i juli 1981 ringde det på telefonen på min dåvarande arbetsplats, Correns lokalredaktion i Boxholm. Min arbetskamrat Janne Hylander var på tråden.

”Du det är en kille här som heter Stefan Svärdell. Han vill starta en golfklubb i Mjölby. Det vore väl ett jobb som passar dig, du som har spelat golf i Vadstena flera år”.

Det var så det började. Stefan Svärdell, Birgitta Nyberg, Ingela Andersson och Tommie Lindström mötte upp vid den nedlagda soptippen på Bockarp och berättade om de blygsamma planerna – en korthålsbana. Kvartetten poserade med golfklubbor i händerna och mötet resulterade i en fyrspaltig artikel. Stefan sa att han fått positiva men till intet förpliktande reaktioner från gubbarna i stadshuset.

Miskarp

Kommunen sade nej till Bockarp och entusiasterna började misströsta. Var fanns byggbar mark? Men så skedde en öppning. Sven Johansson, (rallyföraren Björn ”Nalle” Johanssons far) läste i Corren om svårigheterna att hitta mark och tog kontakt med Stefan Svärdell 1983. Sven närmade sig pensionsåldern och såg en möjlighet att trappa ner som greenkeeper. Senare, när han fick klart för sig vilken arbetsinsats som krävdes, lades de planerna på hyllan. Men kontakten var etablerad och ett arrendekontrakt skrevs.

En kulen oktobermorgon 1984  drog maskinerna igång med schaktningsarbetet. Arkitekten Åke Persson (Magnus Perssons pappa) från Landskrona var där och ledde arbetet. Jag fanns på plats, officiellt för tidningens räkning, och Stefan Svärdell förstås. Efteråt firade vi med en anspråkslös fika på numera nedlagda Hargéns konditori på Kungsvägen.

Golfsporten hade vind i seglen i slutet av 1980-talet och redan vid niohålsbanans öppnande fanns ritningar på en utbyggnad i skogsdelen mot riksväg 32. Kommunen är ägare till denna mark och dess beslutsfattare var med på noterna även vid detta tillfälle. I mars 1989 berättade Corren om planerna på ytterligare en niohålsslinga sydväst om nuvarande banan, men den blev aldrig en realitet.

Imponerade fullmäktigeledamöter

Vad finns mer att berätta från början av 1980-talet? Jo, en föredömlig hearing av Stefan Svärdell och Bertil Persson inför kommunfullmäktige i  december 1981. Stefans verbala säljförmåga kompletterat med lantmätare Perssons sakkunskap i fastighetsjuridiska frågor imponerade. Bara en centerpartist ställde kritiska frågor och som vanligt när centerpartister tar till orda var det ett egenintresse som värnades. Hennes son riskerade att bli av med några hektar arrenderad åkermark. Men de stora inflytelserika partierna som socialdemokraterna och moderaterna förstod betydelsen av en golfbana i stan. Det hade man fått klart för sig vid kontakterna med bland annat BT som hade svårigheter att rekrytera kvalificerad personal på 1980-talet. ”Ingen golfbana, ingen simhall, ingen ishall. Inget kul på fritiden.” Sådana synpunkter gjorde intryck på kommungubbarna.

En riktig entreprenör

Stefan Svärdells energi, kontaktnät och övertalningsförmåga hade stor betydelse för banans realiserande. Han lyckades till och med övertala bekanta som inte var intresserade av sporten att jobba för klubbens bästa. Han var en entreprenör i ordets bästa bemärkelse. Efter att 18-hålsbanan stod klar 1989 tappade han gradvis intresset för sporten och andra fritidsintressen som jakt och fiske tog över. Men klubbens medlemmar är honom stort tack skyldig liksom övriga pionjärer som Karl-Edvin Egir och Bertil och Hasse Persson. Kanske var det resan till målet som intresserade entreprenören Stefan mest.

Stefan Svärdell avled 2003 i en ålder av 63 år, sörjd och saknad av många goda vänner i Mjölby.

Alla som varit inblandade i ett golfbaneprojekt vet att det tar lång tid mellan idé och förverkligande. Det gäller att hitta ett sätt för att hindra att den första entusiasmen inte ska dö ut i väntan på en egen bana. I vårt fall skedde det via ett samarbetsavtal med Vadstena där vi fick möjlighet att spela på fördelaktiga villkor.

Inget banbygge utan problem. En söndagseftermiddag lyste solen åter efter ett par dagars regn. Tillsammans med en kompis från Borensberg gav jag mig ut på banan och fick en chock när vi närmade oss tvåans green. Främre halvan av green hade rasat av regnmassorna. Vi vände tillbaka och mötte bröderna Persson på ettans utslag. Vår story om greenens haveri trodde de var ett utslag av tidningsfolkets makabra skämtlynne. Jag vill minnas att det var samma år som treans green gled ut i dammen efter ett regnoväder. Den som är ansvarig för bygget av en golfbana har min största sympati.

När krubban är tom…

När krubban är tom bits hästarna lyder ett ordspråk. Jag kommer osökt att tänka på den när jag läser igenom klubbtidningens referat från årsmötet 1995. Många var missnöjda med den ekonomiska utvecklingen i klubben under Göran Lövgrens ledning. För varje bokslutsprognos ökade förlusten med ett par hundra tusen för att sluta på 697 000 kronor. Under årsmötet ställdes raka frågor till kassören som fick allt svårare att svara. Mötet ajournerades en månad men vid nästa möte var ”revolutionen” ett faktum. Göran Lövgren röstades bort trots valberedningens stöd och en ny styrelse med Sören Andersson som ordförande valdes. Därmed inleddes en tuff men nödvändig budgetsanering under flera år. En drastisk förändring var svår att undvika men formerna för Göran Lövgrens avgång var nästan förödmjukande. Hade valberedningen haft bättre koll på stämningen hade den övertalat Lövgren att dra tillbaka sin kandidatur och vi hade sluppit en omröstning.

Det är lätt att hitta syndabockar när något går snett på en arbetsplats eller förening men byggmästare Lövgren var värd ett bättre öde. Genom sitt företag gjorde han klubben åtskilliga värdefulla tjänster i det tysta och det var med glädje jag noterade att han några år senare utsågs till hedersmedlem. Ibland behöver det gå några år för att få rätt perspektiv på saker och ting. Göran Lövgren lämnade jordelivet våren 2009.

Mjölbys mirakel i Svensk Golf

Om ekonomin var ett bekymmer fanns andra glädjeämnen. Jag tänker närmast på klubbens framgångsrika ungdomsarbete genom åren. Namn som Johanna Westerberg, Ida Forsberg, Andreas Andersson, Gustav Adell, Fredrik Andersson, Jacob Furland, Robert Svensson och Emil Andersson gjorde bra resultat vilket ledde till uttagningar i olika ungdomslandslag. Somliga har fortsatt som yrkesspelare och Johanna Westerberg är den som nått längst. Hon vann en Europatourtävling i Portugal våren 2009. Andreas Andersson blev svensk matchspelsmästare på Mosjö 2007 och Fredrik Andersson nordisk mästare i Helsingfors 2001.

Klubben fick ett kvitto på att ungdomsträningen skötts på ett bra sätt när Svensk Golf (nr 10 år 2002) gjorde besök och beskrev fenomenet Mjölby i ett fyrsidigt reportage. ”Mjölbys mirakel” löd rubriken under en bild på Emil Andersson, Fredrik Andersson, Robert Svensson, Jacob Furland och Gustav Adell, samtliga landslagsmän. I en lång och analyserande artikel kom reportern Tobias Bergman fram till fem framgångsfaktorer:

  • Banans närhet till staden.
  • Flera talanger som sporrar varandra.
  • Gott kamratskap.
  • Pådrivande tränare som ger eget ansvar åt ungdomarna.
  • Liten stad med litet nöjesutbud.

Chipkungen Gustav

Tränaren Fredrik Carlsson uttalade sig i artikeln liksom förbundskaptenen Peter Matsson. Den senare pekade på närheten till staden som den viktigaste framgångsfaktorn. Tobias Bergman kallade Fredrik Andersson för ”parmaskinen”, Robert Svensson för ”hardhittern”, Jacob Furland fick heta ”glidaren”, Gustav Adell ”chipkungen” och Emil Andersson ”järnpsyket”.

På den här tiden hade jag genom mitt arbete tät kontakt med kommunens politiska ledning och försökte påtala PR-vinsten med ett reportage i ett idrottsmagasin med en upplaga över 300 000 exemplar, men bemöttes med en axelryckning. Ingen blir profet i sin hemstad, Jag brukar tänka på detta när jag tar del av kommunens marknadsföring av nya villaområdet Sörby. Där poängteras just närheten till golfbanan.

Det är glädjande att konstatera att Andreas, Gustav och Fredrik utgjorde stommen i det lag som för första gången spelade om lag-SM i Göteborg sju år senare. Robert och Emil representerar Landeryd och Jacob har slutat med tävlingsgolfen.

Lars Lagerbäck har kallat fotboll för en ”erfarenhetssport”. Golfen är det i ännu hög grad. Det tar sin tid att lära sig hantverket för att kunna konkurrera i toppen. Mjölby Golfklubb har levt i 26 år och vi hoppas att den även i fortsättningen kan producera talanger för svensktoppen. Och att det arbetet sker i harmonisk sämja med övriga ”hackers” som bara spelar golf för att det är så roligt, nyttigt och stimulerande.

Anders Jacobsson